söndag 28 februari 2010

HC Andersenpriset 2010 - de nominerade presenteras

HC Andersenpriset (eller Hans Christian Andersen Awards, som är det officiella namnet) instiftades 1956 av IBBY International och delas ut vartannat år till en författare och en illustratör, vars samlade verk utgör ett värdefullt bidrag till barnlitteraturen. Det handlar alltså inte om ett pris för ett enstaka verk utan för en hel livsgärning.

Priset består av en medalj och ett diplom och vinnarna presenteras i samband med IBBY:s världskongress. Ordföranden för årets jury, Zohreh Ghaeni, har lagt upp en blogg där alla 28 författare och 27 illustratörer som nominerats 2010 presenteras. Även om vissa av presentationerna är ganska korta och knapphändiga är bloggen ändå en bra källa till information och framförallt till uppslag och tips på författare man gärna vill ta reda på mer om. Svenska IBBY har nominerat en författare, Lennart Hellsing, och en illustratör, Anna-Clara Tidholm, till årets pris.

Bloggen är även översatt till farsi.

(Skrivet av: Anna Gustafsson Chen)

torsdag 25 februari 2010

Ett annat perspektiv på bilder

När vi talar om litteratur från till exempel Afrika, Asien och Latinamerika är det oftast skönlitteratur vi menar. Men naturligtvis finns det också många riktigt fina faktaböcker för barn och ungdomar som lika gärna skulle kunna översättas och användas i olika skolprojekt. Ett exempel på en författare och illustratör som har mycket intressant att säga (och visa) är Muhyi al-Din al-Labbad, eller Mohieddin Ellabbad som han kallas med annan transkription.

Al-Labbad kommer från Kairo, i Egypten, och illustrerade sin första barnbok redan 1961. Förutom att vara verksam som barnboksillustratör har han också arbetat för olika tidningar och tidskrifter som grafiker, redaktör, kalligraf och mycket populär karikatyrtecknare. 1974 grundade han barnboksförlaget Dar al-Fata al-Arabi.

Eftersom al-Labbad är konstnär är det förstås bilden och konsten som står i fokus när han själv skriver. Än så länge finns ingen av hans böcker översatt till svenska, men på engelska, franska, tyska och nederländska kan man läsa hans delvis självbiografiska Illustratörens anteckningsbok (Kashkul al-rassam), en samling funderingar kring konst, bilder och text.

Bilderna i Illustratörens anteckningsbok är uppbyggda i ett slags collageteknik där vykort, gamla fotografier, teckningar, textilier och kalligrafi blandas. Al-Labbads texter slingrar sig runt bilderna på ett dekorativt sätt som i sig blir en del av illustrationen. Varje sida är en egen liten essä som kretsar kring ett visst tema eller en särskild frågeställning. Och al-Labbad tar verkligen upp mycket som tål att tänka på, som hur han som barn köpte färgtuber som var märkta med ordet "hudfärg", bara för att upptäcka att färgen i dem var väldigt mycket ljusare och skärare än huden på några barn han kände. Eller det intressanta faktum att också bilder påverkas av textens läsriktning, så att bilderna i en västerländsk bok oftast är riktade åt höger (ur läsarens perspektiv) med den i en arabisk bok är riktade åt andra hållet, därför att det är så blicken rör sig när man läser texten. Hur ofta tänker vi på det när vi läser en bilderbok? Al-Labbad funderar också över hur vi avbildar hjältar, hur vi väljer vad som är upp och ner på en karta och mycket, mycket annat.

Jag tror att Illustratörens anteckningsbok skulle kunna ge många nya idéer till både barn och vuxna som arbetar med bilder och illustrationer. Alla de ämnen al-Labbad tar upp går att diskutera både länge och väl, och när man har läst boken ser man verkligen saker och ting ur ett delvis nytt perspektiv.

Ett flertal andra böcker av al-Labbadi går att få tag på i Sverige, bland annat via Internationella biblioteket och Stockholms stadsbibliotek. Där finns till exempel den roliga Ti-shirt! som innehåller bilder på en mängd olika fantasifulla t-tröjor, och Hikayat al-kitab som handlar om skriftens och bokens historia. Låna dem gärna! Bilderna säger det mesta, och kan ni inte läsa texten finns det säkert ett barn i närheten som kan hjälpa er.



(Skrivet av: Anna Gustafsson Chen)

söndag 21 februari 2010

Våldet under och över ytan - två ungdomsböcker om apartheidtidens Sydafrika

Sydafrikanska ungdomsromaner uppmärksammas inte särskilt ofta här i Sverige, och därför är det roligt att en av Peter Pan-prisets tre silverstjärnor i år går till författarinnan Linzi Glass för hennes roman Rubinröd. Linzi Glass är uppväxt i Sydafrika, och även om hon numera lever i USA utspelar sig hennes två första böcker - som bägge finns översatta till svenska - i apartheidtidens Sydafrika, under hennes egen barn- och ungdomstid.

Sprickor och honungslim (B Wahlströms, 2008, i översättning av Tove Janson Borglund) handlar om 12-åriga Emily Iris och hennes sönderfallande familj. Det är 1960-tal och trots att Emilys föräldrar mycket tydligt lider av sitt tomma och känslolösa äktenskap fortsätter de att leva tillsammans för att hålla skenet uppe. Mamman är en bortskämd skönhet från en rik familj, som betraktar sin man som misslyckad och trånar efter en status och ett välstånd hon inte kan få. Sina barn verkar hon knappt lägga märke till, de är mest ett slags accessoarer som hon ibland nedlåter sig att tala till när hon behöver en uppmärksam publik. Pappan begraver sig i arbetet på chokladfirman och gör i övrigt ett ganska blekt intryck. Emily längtar efter sin mamma, längtar efter att bli sett och få litet kärlek. Men de som ser henne och bryr sig om henne är istället den alltid lika snälla och duktiga storasystern Sarah, hembiträdet Lettie och den gamle portvakten Buza.

För att tillfälligt lätta upp den spända stämningen låter föräldrarna en kringresande familj ställa upp sin husvagn på tomten. Det är ett australiensiskt par, Jock och Peg, med två söner, Otis och Streak, som flackar runt i Afrika på jakt efter motiv för pappans fotografier. Men även den här familjen har problem - problem som till och med är större än familjen Iris. Flickornas vänskap med de två pojkarna leder så småningom till en katastrof som krossar familjen fullständigt.

Sprickor och honungslim är en berättelse som Linzi Glass bar på länge innan hon slutligen skrev ner den, och det märks att den betyder mycket för henne. Trots att det ganska tidigt är uppenbart för läsaren ungefär vad som kommer att hända vill man inte lägga ifrån sig boken. Glass har en fenomenal förmåga att beskriva stämningarna i familjen på ett sätt som gör det både plågsamt och fascinerande att läsa vidare. Emilys poetiska språk och de bilder och liknelser hon skapar av allt hon upplever är gripande. Den självupptagna mamman är perfekt fångad och kontrasten mellan Jocks leende yta och det våld som döljer sig under den är fruktansvärt obehaglig. Glass lyckas med konststycket att komma med precis lagom starka antydningar, så att läsaren själv får föreställa sig vad som egentligen pågår i husvagnen när ingen utomstående ser, och som vanligt är det obehagligare att tvingas gissa än att få saker utskrivna i klartext. Sprickor och honungslim är ingen lätt roman att läsa, men dröjer sig kvar långt efter att läsningen är avslutad.

Rubinröd (B Wahlströms, 2009, i översättning av Helena Ridelberg) är en helt annan typ av historia. Visserligen är det genomgående temat hemligheter och förtryck, men här finns ändå svaga fläktar av frisk luft, en styrka och helhet hos huvudpersonerna. Och när Sprickor och honungslim utstpelar sig i en klaustrofobiskt sluten familjemiljö äger handlingen i Rubinröd rum på ett mer utåtriktat, politiskt plan.

Ruby Winters familj är motståndare till apartheidsystemet. Hennes mamma äger ett konstgalleri där hon försöker lyfta fram svarta konstnärers skapande; hennes pappa är advokat och hjälper ofta personer som råkat illa ut av politiska skäl. När berättelsen börjar har föräldrarna just låtit en ung svart konstnär, Julian, flytta in i deras hem i Johannesburg. Men det är förbjudet för en svart man att leva tillsammans med vita på samma villkor som de, och Julians existens måste hållas hemlig för alla utomstående.

Ruby står på sina föräldrars sida och är skicklig på att upprätthålla en fin fasad utåt. Hon är en populär och framgångsrik student, men det plågar henne att hon aldrig kan vara sig själv tillsammans med sina vänner. Dessutom utsätts hon för regelbundna trakasserier av sin klasskamrat Desmond, trakasserier som lärarna verkar helt blinda inför. När Ruby till sist hittar en vän hon känner att hon kan lita på visar det sig vara på ett helt oväntat ställe - i en skola för afrikaanstalande ungdomar. Nu måste hon inte bara hålla masken inför sina skolkamrater, utan dessutom få sina föräldrar och Julian att se bortom sina egna fördomar och acceptera Loretta och hennes bror Johann, den snyggaste kille Ruby någonsin har träffat. I takt med att dagen för Julians stora vernissage närmar sig drar säkerhetspolisen åt snaran om Rubys familj och vänner. Samtidigt stiger vreden bland de svarta. Det är 1976 och Sowetoupproret ska snart bryta ut.

Rubinröd handlar om apartheidsystemet, men inte ur de svartas synvinkel utan ur de vitas, de som arbetade mot systemet och försökte stötta de svartas kamp. Det är en engagerande och spännande berättelse men det som mest fascinerar mig som läsare är inte Glass skildring av förtrycket av de svarta, utan beskrivningen av förhållandet mellan olika vita grupper. Det starka hatet mellan den engelsktalande och den afrikaanstalande befolkningen verkar nästan lika ingrott som segregationen mellan svarta och vita. En annan chockerande detalj är de sexuella trakasserier som Ruby utsätts för och som ingen verkar reagera på. Det är till synes helt normalt att en ung man tafsar på en flicka i klassrummet eller söker upp henne i hennes hem och försöker tränga sig på henne.

Kanske fångar Linzi Glass just i dessa detaljer en annan sida av apartheidsystemets natur än den vi förväntar oss att se. Både i Rubinröd och Sprickor och honungslim lider människorna av ett slags avtrubbning och ett förakt för människors värde som inte begränsar sig till att gälla skillnaden mellan svart och vit. Våldet och förtrycket av de svarta smittar av sig och leder till en brutalisering av även de vitas relationer med varandra. Övergrepp, misshandel, lögner och hat drabbar inte bara dem som officiellt är mindre värda, utan förgiftar också dem som utövar förtrycket och förstör deras förmåga att umgås på ett värdigt och kärleksfullt sätt med varandra.

Rubinröd finns också att låna som talbok i Daisy-format och som punktskriftsbok. Även en annan av Linzi Glass böcker, Älskade Danny, finns att låna som talbok och som punktskriftsbok.

(Skrivet av: Anna Gustafsson Chen)

fredag 12 februari 2010

Biblioburro - ett colombiansk åsnebibliotek



PaperTigers blogg hittar man den här lilla filmen om Luis Soriano, en colombiansk lärare som i över 10 år har drivit sitt eget mobila bibliotek med hjälp av en åsna och ett hus fullt med böcker. Genom att lära barnen att läsa och ge dem tillgång till böcker vill han vidga deras vyer och göra dem medvetna om sina rättigheter. Nu arbetar Luis som bäst för att bygga ett "riktigt" bibliotek i sin by. Man kan läsa mer om Luis och hans arbete i den här artikeln i New York Times.

Filmen är gjord av Ayoka Productions, som också förmedlar bokgåvor och andra donationer till åsnebiblioteket.

måndag 8 februari 2010

Shaun Tan

En av mina absoluta favoriter alla kategorier är författaren och illustratören Shaun Tan, från Australien.

Shaun Tan har illustrerat en mängd böcker och noveller åt olika författare, men hans egna böcker står i en klass för sig, med sin kombination av allvarliga ämnen och lekfulla bilder. Själva berättelserna är ofta mycket mörka. Bilderboken The Red Tree handlar till exempel om depression och The Rabbits (med text av John Marsden) om den vite mannens ankomst till Australien. Men kan lätt bli chockerad över att någon skriver så svart för barn, men någonstans i mörkret finns alltid ett ljus och Tans böcker brukar sluta på ett sätt som visar att hoppet inte är ute. Plötsligt slår ett rött träd ut i blom, en fiende blir en vän, ett nytt liv tar sin början.

I den här videointervjun från InFrame.tv säger Shaun Tan att han inte har några barn, att han inte umgås särskilt ofta med barn och att han i princip har glömt bort hur det var att vara barn. Ändå har han, genom att göra det han själv brinner för, lyckats skapa underbara böcker för läsare i alla åldrar.

Tans stora mästerverk, en bok man inte kan göra annat än kapitulera inför, är Ankomsten (The Arrival), som handlar om en flykting och hans försök att anpassa sig i ett nytt och främmande land. Bilderna i denna helt ordlösa bok lyckas genom sin blandning av extrem realism och total surrealism perfekt beskriva känslan av att hamna på en plats där allt är främmande och där man måste försöka skapa sig en ny vardag. Det är mycket roligt att Ankomsten nu kommer ut på svenska hos Kabusa Böcker!

För mig är Ankomsten definitivt en bok som är mer riktad till ungdomar eller vuxna än till yngre barn. Faktum är att Tan på sin webbplats menar att de flesta av hans böcker är "picture books for older readers" eftersom de tar upp komplicerade frågor som bland annat kolonialism och social apati. I den surrealistiska novellsamlingen Tales from Outer Suburbia, som också passar bäst för ungdomar och vuxna, visar Tan sin skicklighet i att kombinera ord och bild. En högst ordinär berättelse om en utbytesstudent får helt andra dimensioner när man tittar på bilderna; de färgglada illustrationerna till en novell om interkontinentala missiler ger en nästan obehagligt glättig ton åt den surrealistiska texten.

För mer information om Shaun Tan och hans verk rekommenderar jag ett besök på hans webbplats, där man kan läsa om honom själv och se exempel på det han har skapat. Det finns också ett fint pris för unga konstnärer i Shaun Tans namn, The Shaun Tan Award, som är till för att uppmuntra skolelever att satsa på konst.

(Skrivet av: Anna Gustafsson Chen)